1864-1901 French painter and printmaker. He is best known for his portrayals of late 19th-century Parisian life, particularly working-class, cabaret, circus, nightclub and brothel scenes. He was admired then as he is today for his unsentimental evocations of personalities and social mores. While he belonged to no theoretical school, he is sometimes classified as Post-Impressionist. His greatest contemporary impact was his series of 30 posters (1891-1901),   Related Paintings of Henri De Toulouse-Lautrec :. | Alone | Klaunka Cha ao v Moulin Rouge | The bed | Lekaeska prohlidka | Rue des Moulins |
Related Artists:
Louis Ferdinand von Rayski
Ferdinand von Rayski (1806 - 1890) was a German painter noted for his portraits. Rayski was born in 1806 in Pegau. From 1816 to 1821 he studied drawing under Traugott Faber at the Freimaurerinstitut in Dresden and from 1823 to 1825 studied at Kunstakademie in Desseldorf. He began his career as a professional artist in 1829, painting portraits of his noble relatives in Hannover and Silesia. From 1831 to 1834 he lived in Dresden, where he received numerous portrait commissions. He traveled to Paris in 1834-35, and was influenced by the works of Delacroix, Gericault and Gros. Rayski gained a reputation as a distinguished portrait painter, but also produced animal and hunting scenes, as well as, yet less frequently, military, historical and mythological paintings. He lived in Dresden from 1840 until his death in 1890.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
BLES, Herri met de
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1510-1550 Flemish painter. Both van Mander and Lampsonius recorded Bouvines as his birthplace, although Guicciardini gave it as Dinant. The identification of Herri met de Bles with Herry de Patinir, who was a master of the Antwerp Guild of St Luke in 1535, is generally accepted. He may have been related to Joachim Patinir, possibly a nephew. In the Pictorum aliquot celebrium Germaniae Inferioris effigies (Antwerp, 1572) of Domenicus Lampsonius, Henricus Blesius Bovinati pictori is portrayed aged 40, sporting the type of clothing and beard that were fashionable in 1550.